Bedömning av lånebehov vid inlåning till eget bolag inför utdelning

Fallet
Ett bolag yrkade avdrag för räntekostnader. Beloppet på drygt 4 miljoner kronor avsåg ränta på lån till delägarna. Räntesatsen uppgick till statslåneräntan plus tre procentenheter.

Skatteverket ifrågasatte räntesatsen och ansåg med hänsyn till risk och bolagets lånebehov att marknadsmässig och avdragsgill ränta skulle fastställas till statslåneräntan plus en procentenhet.

Huvudsyftet med inlåningen till bolaget var ett behov av likvida medel för att kunna betala ut den utdelning till ägarna som bolagsstämman beslutat om.

Skatteverket ifrågasatte lånebehovet då man anser att detta inte uppkommit i bolagets egna intresse. Bolaget skulle kunnat avstå från att fatta beslut om utdelning om likviditeten egentligen inte tillåter någon utdelning.
Förvaltningsrätten
Förvaltningsrätten, FR, konstaterar att lånet uppkommit för att bolaget på grund av likviditetsbrist inte har kunnat betala ut den vid årsstämman beslutade utdelningen till aktieägarna.

Domstolen anser att bolaget inte har haft något reellt lånebehov då bolaget hade kunnat avstå från att besluta om utdelning till aktieägarna. Skatteverkets beslut om en räntesats om statslåneräntan plus en procentenhet får därför anses vara rätt nivå enligt FR.
Kammarrätten
Kammarrätten, KR, för i sina domskäl ett resonemang om nivån på marknadsmässig ränta för att bolaget ska kunna få avdrag för sina räntekostnader.

Vad som är marknadsmässig ränta måste enligt KR avgöras i varje enskilt fall utifrån vad bolaget skulle få betala i ränta för ett motsvarande lån hos en utomstående långivare.

Parametrar som KR anser påverkar lånebehov och räntesats är räntan på marknaden, risktagande och säkerheter samt om lånet tillkommit i bolagets intresse.

KR anser att i det aktuella fallet har lånet tillkommit på grund av att bolaget saknat likvida medel för att betala ut den av stämman beslutade utdelningen.
Skuldförhållandet avser sådan utdelning som har stått kvar i bolaget och inte betalts ut till aktieägarna. Bolaget har inte lyckats visa att det föreligger något reellt lånebehov för bolaget eller att skulden tillkommit i bolagets intresse.

Sammanfattningsvis finns det enligt KR inga skäl att bestämma den avdragsgilla räntan på något annat sätt än vad Skatteverket fattade beslut om, det vill säga statslåneräntan med tillägg av en procentenhet.
Kommentar
Utgången i domen kan vara intressant för många fåmansbolag och dess delägare. I samband med förslaget om nya 3:12-regler var det många informationsföretag, rådgivare och skattekonsulter som rekommenderade aktieägare att ta så stora utdelningar som möjligt innan den skattehöjning på utdelning som alla trodde skulle komma.

Det kan med andra ord finnas många liknande situationer i andra bolag där man som delägare lånat in pengar till sitt bolag för att maximera utdelningen. Man bör därför årligen fundera på vilken räntesats på inlånade pengar man kan motivera utifrån lånebehovet.

I målet prövades inte frågan om beskattning av erhållet belopp hos aktieägarna. Tidigare rättspraxis på området talar dock för att den del av räntekostnaden bolaget inte fick avdrag för ska ses som en förtäckt utdelning.
Källa: Wolters Kluwer - Skatteinformation